Jämför radonsug och tätning av grund

Radonsug eller tätning av grunden, vilket passar dig bäst när mätningen visar för höga värden? Du har precis fått ett mätresultat som ligger över riktvärdet och undrar vilken åtgärd som faktiskt löser problemet i ditt hus. Valet spelar roll både för plånboken och för hur pålitligt resultatet blir på lång sikt. Kort svar: radonsug är ofta den säkraste vägen vid markradon, medan tätning kan räcka vid måttliga halter eller fungerar som ett bra komplement till sugen.

Så fungerar en radonsug och när den gör mest nytta

En radonsug, ibland kallad radonbrunn, suger bort den radonhaltiga luften under huset innan den hinner tränga in genom grunden. Tekniken bygger på ett enkelt tryckförhållande. En fläkt skapar undertryck i marken under betongplattan, och gasen leds i stället ut via ett rör ovanför taknivå. Metoden är i regel den mest träffsäkra lösningen vid markradon, eftersom den angriper själva källan i stället för att bara stoppa en del av läckaget.

Radonsugen fungerar bäst i hus med en sammanhängande betongplatta där marken under är genomsläpplig, till exempel grus eller sand. Då sprider sig undertrycket jämnt och fångar upp gasen innan den når insidan. I hus med delade grundkonstruktioner, flera plan mot mark eller en mer lerig undergrund kan effekten bli ojämnare, och då behövs ibland fler sugpunkter eller en kompletterande åtgärd. Det finns också en variant som kallas radonbrunn, där sugpunkten placeras utanför huset i stället för under grundplattan, vilket passar när utrymmet under golvet är svårtillgängligt. En sådan lösning kräver i regel en kraftigare fläkt, eftersom avståndet till läckagepunkterna blir längre. En radonmätning efter installation visar om effekten räcker, annars justerar firman fläktstyrka eller placering.

Så fungerar tätning av grunden och när den räcker på egen hand

Tätning innebär att man täpper till de sprickor, rörgenomföringar, golvbrunnar och skarvar mot golvet där radonhaltig luft annars läcker in. Arbetet görs ofta med fogmassa eller ett särskilt tätskikt längs grundmurens insida, och tanken är att stänga ute gasen snarare än att suga bort den. Tätning kräver inget aktivt system efter installationen. I stället bygger resultatet på att grunden helt enkelt blir mer lufttät för gott.

Metoden räcker ofta ensam vid måttligt förhöjda värden, särskilt om läckaget sker genom ett fåtal tydliga otätheter som går att lokalisera. Däremot blir resultatet osäkrare i äldre hus med många små sprickor spridda över stora ytor, eller i hus med krypgrund där fogarna är svåra att komma åt fullt ut. Ett vanligt missförstånd är att tätning bara handlar om att breda på fogmassa här och där. I praktiken föregås arbetet ofta av en noggrann genomgång av hela grunden, eftersom även en liten otäthet som är svår att upptäcka kan stå för en stor del av det totala läckaget. Grejen är att tätning sällan blir en permanent lösning för sig, om marken under huset har mycket hög radonhalt, eftersom trycket från marken ändå pressar in gas där minsta otäthet finns kvar.

Skillnad i installationskostnad mellan metoderna

En radonsug för markradon kostar i regel mellan 23 000 och 47 000 kr innan rotavdrag, och efter avdraget brukar slutpriset landa på ungefär 20 000 till 40 000 kr, i enstaka fall uppåt 50 000 kr. Priset beror på hur många borrhål eller sugpunkter som behövs, fläktens kapacitet och hur rören ska dras genom huset. Fler prisexempel finns i prisguiden för radonsanering.

Tätning är i stället ett mer hantverksbaserat arbete där kostnaden styrs av hur stor yta som ska behandlas och hur tillgänglig grunden är. Eftersom prisbilden varierar mer beroende på husets skick går det inte att ange ett lika entydigt spann här, men vår guide om kostnad för tätning av grund går igenom vad som påverkar priset i just den åtgärden. Generellt brukar en avgränsad tätningsinsats vara billigare än en radonsug, medan en omfattande tätning av hela grunden i ett stort eller svårtillgängligt hus kan komma upp i liknande nivåer. Rotavdraget gäller arbetskostnaden oavsett vilken av metoderna som väljs, så det är själva arbetsinsatsen, snarare än metoden i sig, som styr hur mycket avdraget påverkar slutpriset.

Skillnad i löpande driftskostnad: el till radonsugen jämfört med engångsarbetet vid tätning

Radonsugen drivs av en fläkt som går dygnet runt, och det innebär en liten men stadig elkostnad år efter år. Förbrukningen är i regel låg jämfört med annan hushållsel, men den finns där så länge systemet är i drift. Dessutom håller en radonsugsfläkt i regel i flera år innan den behöver bytas, och själva bytet är en ny kostnad att räkna med utöver elen. Man bör också räkna med att kontrollera funktionen med jämna mellanrum, till exempel genom en enklare radonmätning.

Den kostnaden finns inte vid tätning. Jobbet görs en gång, och om det utförs ordentligt finns inget drivande system som kan gå sönder eller kräva service. Å andra sidan kan en otät fog som missats, eller som uppstår senare till exempel vid sättningar i huset, göra att radonhalten stiger igen utan förvarning, eftersom det inte finns någon fläkt som signalerar att något inte fungerar. I hus med kända sättningsproblem kan tätningen behöva ses över igen efter några år, vilket i praktiken ger den en liten egen driftskostnad trots att den aldrig syns på elräkningen. Med andra ord: radonsugen kostar lite varje månad men är lättare att följa upp, medan tätningen kostar en gång men kräver att man själv håller ett öga på värdena över tid.

När metoderna kombineras för bäst effekt

I många hus ger en kombination av radonsug och tätning bättre och mer stabilt resultat än endera metoden ensam. Tätning minskar det totala läckaget och gör att radonsugen inte behöver jobba lika hårt, vilket kan sänka elförbrukningen och förlänga fläktens livslängd. Samtidigt fångar sugen upp den gas som trots tätningen ändå tar sig in, till exempel genom mikrosprickor som är svåra att hitta för blotta ögat.

Tänk dig ett hus där mätningen visar ett värde som ligger flera gånger över riktvärdet och där grunden dessutom har synliga sprickor vid ett par rörgenomföringar. Där räcker det sällan att bara täta, eftersom den underliggande markradonhalten är så hög att gastrycket hittar nya vägar in. Samtidigt skulle en radonsug ensam kunna behöva jobba betydligt hårdare, med högre elförbrukning som följd, om de stora uppenbara otätheterna lämnas kvar. Kombinationen löser båda problemen samtidigt. Den brukar också ge den mest stabila långsiktiga effekten, särskilt i hus där en tidigare åtgärd med bara en av metoderna inte räckte hela vägen.

Så avgör en firma vilken metod som passar ditt hus

En ventilationsfirma utgår i regel från mätresultatet och husets grundkonstruktion innan den föreslår en åtgärd. Den tittar också på var läckaget verkar komma ifrån. Hög uppmätt radonhalt tillsammans med en genomsläpplig undergrund pekar ofta mot radonsug, medan måttliga värden med ett fåtal identifierbara otätheter kan tala för tätning i första hand. Firman väger även in hur grunden är byggd, eftersom en platta på mark, en krypgrund och en källare kräver delvis olika lösningar.

Riktvärdet för radon i bostäder utgår från rekommendationer från Strålsäkerhetsmyndigheten, och det är mot det värdet firman jämför mätresultatet när den bedömer hur akut och omfattande åtgärden behöver vara. Byggreglerna från Boverket styr dessutom vilka krav som gäller vid nybyggnad och renovering, vilket kan påverka vilka tätningsmetoder som är lämpliga i ett hus som redan har annan ventilation installerad. En provtryckning eller en närmare besiktning av grunden ger ofta bättre underlag än mätvärdet ensamt, eftersom den visar var luften faktiskt tar sig in. Oavsett vilken metod som väljs brukar en uppföljande radonmätning efter åtgärden vara det som avgör om resultatet håller måttet, och ibland blir justeringar eller en kompletterande insats nödvändig innan värdena ligger stabilt under riktvärdet. Mer om de olika metoderna och hur en sanering går till finns på vår sida om radonsanering.

Källor

• Strålsäkerhetsmyndigheten
• Boverket
• Skatteverket