Vad kostar radonmätning i ett flerbostadshus?

Vad kostar det egentligen att mäta radon i ett helt flerbostadshus, inte bara i en enstaka lägenhet? Du sitter i styrelsen och har fått en offert där priset anges per lägenhet, men du vill veta vad hela notan landar på för föreningen som helhet. Frågan blir särskilt aktuell inför budgetarbetet, eftersom radonmätning är en post som återkommer med viss regelbundenhet snarare än en engångskostnad som försvinner ur räkenskaperna efter ett år. Svaret i korthet: räkna med ett pris per lägenhet i samma härad som för en villa, ofta mellan 300 och 900 kronor vid mätning med spårfilm hos ett ackrediterat labb, multiplicerat med antal lägenheter och det antal dosor som krävs för ett resultat styrelsen kan lita på. Dessutom påverkar det hur offerten bör läsas, eftersom ett lågt pris per lägenhet ibland döljer ett för litet antal dosor i förhållande till lägenhetens storlek.

Varför flerbostadshus normalt behöver flera dosor per lägenhet

Radonhalten skiljer sig mellan lägenheter i samma hus, även när de ligger i samma trapphus och på liknande våningsplan. Det beror på att ventilationen fungerar olika i olika delar av fastigheten, och på att byggmaterial och otätheter i golv och väggar varierar lägenhet för lägenhet. Radon från marken påverkar dessutom bottenvåningen mer än våningarna högst upp, vilket ytterligare bidrar till skillnaderna inom samma hus. Därför räcker det sällan att mäta i en enda referenslägenhet och anta att resultatet gäller för resten av huset, även om husen ser likadana ut på ritningen. Styrelsen kan alltså inte utgå från att ett bra resultat i en lägenhet säger något om grannens, även om lägenheterna liknar varandra på pappret.

En enstaka dosa räcker inte. Den ger bara en ögonblicksbild, inte ett resultat som håller för hela fastigheten över en hel mätsäsong. Hur många dosor som i stället krävs styrs av hur stor lägenheten är och hur många rum som används för vistelse, ungefär som i en villa där det ofta rör sig om två till tre dosor under två till tre månader. Ett vardagsrum och ett sovrum får därför ofta varsin dosa, medan mindre utrymmen som klädkammare eller badrum sällan mäts separat eftersom ingen vistas där under längre stunder.

Samma princip som gäller för en villa, där dosor placeras i flera rum för att fånga variationen i boendemiljön, gäller alltså per lägenhet i en flerbostadsfastighet. Den grundläggande metoden liknar i stort den som beskrivs i en genomgång av radonmätning, även om antalet lägenheter i en fastighet gör att logistiken och prissättningen skiljer sig betydligt från en enstaka villa. I praktiken innebär det att varje lägenhet behöver sina egna dosor, placerade i de rum där de boende vistas mest, för att mätningen ska räknas som tillförlitlig och gå att jämföra mellan lägenheter i samma fastighet.

Så prissätts en mätning av hela fastigheten

Priset för hela fastigheten byggs i regel upp underifrån, lägenhet för lägenhet. Ett vanligt sätt att räkna är pris per lägenhet multiplicerat med antal lägenheter, där priset per lägenhet ofta ligger i samma spann som för en villa: mellan 300 och 900 kronor när mätningen sker med spårfilm hos ett ackrediterat labb. Vill du se hur kostnaden för radonmätning räknas fram i grunden finns en genomgång som gäller oavsett om det handlar om en villa eller en enskild lägenhet. För en förening med femtio lägenheter blir totalsumman alltså en helt annan än för en förening med tio, vilket styrelsen bör ha med sig redan när frågan först diskuteras i styrelserummet och tas med i budgeten.

Volymen gör skillnad. Många leverantörer ger ett lägre pris per lägenhet när hela fastigheten beställs i ett sammanhang, jämfört med om enskilda medlemmar beställer var sin mätning på egen hand vid olika tidpunkter. Det hänger ihop med att utskicket av dosor och insamlingen av resultat blir effektivare när allt sköts i ett enda spår i stället för många små beställningar utspridda över säsongen. En sammanhållen beställning gör det också lättare att hålla en enhetlig tidslinje för hela fastigheten, i stället för att några lägenheter mäts i oktober och andra i februari under olika förutsättningar.

Dessutom finns en snabbare metod: korttidsmätning, eller mätning med rådgivning, där en tekniker hjälper till att tolka resultatet åt föreningen. Den varianten kostar i regel mellan 1 000 och 3 200 kronor och ger en fingervisning snabbare än en fullständig mätsäsong kräver. Den ersätter däremot inte en ordinarie långtidsmätning, som enligt rekommendationerna bör pågå minst två månader under mätsäsongen mellan 1 oktober och 30 april, om föreningen behöver ett resultat som håller för en skriftlig dokumentation av inomhusmiljön i fastigheten.

Prisnivån kan också skilja sig åt mellan olika laboratorier, även om metoden med spårfilm är standardiserad i grunden. En del av skillnaden beror på hur snabbt resultatet levereras och hur mycket rådgivning som ingår i paketet, snarare än på själva mätningen i sig.

Hur ofta kostnaden återkommer och varför

Radonmätning är sällan en fråga man löser en gång för alla. Ändå finns ingen generell regel för exakt hur ofta en förening bör mäta om, utan det handlar snarare om vad som förändras i fastigheten över tid. Om ventilationssystemet byggs om eller källaren och bottenvåningen renoveras, finns skäl att mäta igen. Detsamma gäller om den tidigare mätningen kändes osäker eller pågick under en alltför kort period.

Radonhalten är inte statisk. Ett hus som hade låga värden för flera år sedan kan få högre halter efter att ventilationen justerats ner för att spara energi, eller efter att otätheter i grunden uppstått med tiden utan att någon märkt det. Samtidigt ändras inte radonhalten slumpmässigt från år till år, utan snarare i takt med att förutsättningarna i byggnaden förändras genom renoveringar och underhåll. Därför är det mer relevant för styrelsen att koppla ombesiktning till konkreta händelser i fastigheten, snarare än att sätta ett fast årtal i kalendern utan egentlig anledning. En aktuell mätning blir dessutom ett stöd om en lägenhet ska säljas, eftersom köpare och mäklare ofta efterfrågar ett färskt resultat innan affären går igenom. Väljer föreningen att mäta om är det dessutom klokt att förlägga den nya mätningen till samma del av mätsäsongen som tidigare, så att resultaten går att jämföra rakt av.

Så begär och jämför föreningen offerter från flera leverantörer

När styrelsen tar in förslag är det viktigt att specificera exakt vad offerten ska omfatta, inte bara ett totalpris längst ner på sidan. Be om pris per lägenhet, antal dosor per lägenhet, vilket labb som analyserar proverna och om labbet är ackrediterat, samt vilken tidsram mätningen sträcker sig över under säsongen. Fråga också vad som ingår i rapporten: får styrelsen en sammanställning för hela fastigheten, eller enskilda rapporter per lägenhet som sedan måste sammanställas internt av någon i föreningen?

Jämför offerter på samma grund. Om en leverantör räknar med två dosor per lägenhet och en annan med tre, blir totalsumman inte jämförbar förrän antalet är lika i båda förslagen som läggs fram för styrelsen. Likaså kan antal lägenheter som faktiskt mäts skilja mellan offerter, eftersom en del medlemmar av olika skäl väljer att inte delta i mätningen. Det är därför klokt att be om ett pris per lägenhet och ett separat pris för hela fastigheten, så att föreningen ser vad som händer med totalkostnaden om några lägenheter faller bort under mätperioden av skäl utanför styrelsens kontroll. Det är också värt att be om ett skriftligt underlag för hur prissättningen förändras om antalet lägenheter i fastigheten ändras över tid, till exempel vid ombyggnad till fler och mindre lägenheter. Tidigare mätresultat, om sådana finns, är också bra att dela med den som ska lämna offert, eftersom det kan påverka hur många dosor som faktiskt behövs den här gången.

Praktisk samordning av tillträde till lägenheterna under mätperioden

Dosorna måste placeras i varje lägenhet, och någon behöver se till att det faktiskt sker inom rätt tidsram. I de flesta fall skickar leverantören dosorna med instruktioner till varje hushåll, men styrelsen har ofta ett ansvar för att informera medlemmarna i god tid om när mätperioden börjar och vad som förväntas av dem som boende. Det handlar om enkla saker: var dosan ska stå och när den ska skickas tillbaka när mätperioden är slut. Ett kort informationsblad i trapphuset eller i föreningens vanliga kanaler brukar räcka för att de flesta medlemmar ska hinna förbereda sig i tid.

Tillträdesfrågan kan bli besvärlig i praktiken. Medlemmar som är bortresta under hela eller delar av mätsäsongen, och lägenheter som hyrs ut i andra hand, är vanliga skäl till att enskilda lägenheter faller bort ur mätningen trots god planering. En tydlig kontaktperson i styrelsen, som påminner om tidpunkter och samlar in frågor från oroliga medlemmar, minskar risken för att en stor andel lägenheter behöver mätas om i efterhand på föreningens bekostnad. Det är också värt att dokumentera vilka lägenheter som faktiskt deltog och vilka som föll bort, eftersom den informationen blir viktig om föreningen längre fram behöver visa att mätningen var representativ för hela fastigheten. Det underlättar också om styrelsen för ett register över vilka lägenheter som tackat ja respektive nej till deltagande sedan tidigare mätningar, eftersom samma lägenheter ofta återkommer som undantag år efter år om inget görs åt grundorsaken.

Så undviker du onödiga tilläggskostnader

Flera vanliga misstag driver upp kostnaden i efterhand, utan att själva radonhalten har något att göra med saken. Dosor som kommer bort eller inte skickas tillbaka i tid innebär ofta en extra avgift, eftersom leverantören då saknar underlag för just den lägenheten. Mätningar som av misstag hamnar utanför mätsäsongen, eller som pågår kortare tid än rekommenderat, riskerar att behöva göras om helt, vilket i praktiken dubblar kostnaden för de berörda lägenheterna.

Ofullständig täckning är ett annat exempel på samma problem. Om en tredjedel av lägenheterna inte deltar i den första omgången, men föreningen senare vill ha ett resultat som gäller för hela fastigheten, blir en uppföljande mätningsrunda ofta dyrare per lägenhet än om alla hade mätts samtidigt från början. Otydlig kommunikation om vem som ansvarar för utplacering och vem som tar emot dosorna när de skickas tillbaka leder dessutom ofta till förseningar, som i sin tur förlänger mätperioden och komplicerar fakturering i efterhand för hela föreningen. Sena beställningar, som läggs efter att mätsäsongen redan inletts, riskerar dessutom att pressa in hela mätperioden på kortare tid än rekommenderat, vilket i sin tur kan göra resultatet mindre tillförlitligt. Genom att hela fastigheten mäts i ett sammanhang, med tydlig fördelning av ansvar redan från start, minskar den typen av tillkommande kostnader som annars lätt smyger sig in i slutnotan.

En annan fälla är att beställa för få dosor från start, till exempel om man räknar fel på antalet lägenheter eller glömmer de som tillkommit genom vindsinredning eller ombyggnad. Att i efterhand beställa kompletterande dosor för enstaka lägenheter blir ofta dyrare per styck än om de hade ingått i den ursprungliga beställningen. Ju tydligare underlaget är från start, desto mindre utrymme finns för missförstånd som annars kostar pengar senare i processen.

Källor

• Strålsäkerhetsmyndigheten
• Folkhälsomyndigheten