Spårfilmsdosa: hur fungerar den?

Hur kan en liten plastdosa utan ström eller skärm mäta radon i ditt hus? Du har fått två eller tre dosor hemskickade, tillsammans med en lapp om var de ska placeras, och undrar kanske hur något så enkelt kan fånga en gas du varken ser eller känner lukten av. Det spelar roll att förstå principen, eftersom hela resultatet, och i förlängningen bedömningen av om bostaden behöver saneras, bygger på att dosan gör sitt jobb rätt under hela mätperioden. Kort sagt: dosan innehåller ett spårfilmsmaterial som registrerar spår från radongasens sönderfall, och ju längre den hänger uppe, desto säkrare blir mätningen.

Grundprincipen: radongasens sönderfall registreras i ett spårfilmsmaterial

Inne i dosan sitter en liten bit plast, ofta av typen CR-39, som fungerar ungefär som film i en gammal kamera. Grejen är att radongas hela tiden sönderfaller och skickar ut alfapartiklar i alla riktningar. När en sådan partikel träffar plastbiten lämnar den ett mikroskopiskt spår, en liten skada i materialets yta. Ju fler partiklar som träffar, desto fler spår uppstår. Så enkelt är principen. Dosans hölje har små öppningar som släpper in luft men stänger ute damm och annat skräp, vilket innebär att det är radonhalten i själva rumsluften som filmen fångar upp, ingenting annat. Efter mätperioden syns inga spår för blotta ögat, eftersom de är alldeles för mikroskopiska. Därför måste plastbiten etsas fram i en kemisk process och sedan räknas under mikroskop på ett laboratorium, där antalet spår per ytenhet räknas om till en radonhalt i becquerel per kubikmeter luft. Ingen ström. Inga rörliga delar. Bara ett stycke plast som samlar bevis över tid, dygn efter dygn, utan att du behöver göra något alls.

Tekniken må vara enkel, men den är ändå robust. Just eftersom dosan saknar elektronik finns det nästan inget som kan gå sönder under de månader den hänger uppe. Den påverkas inte av strömavbrott eller av att batteriet tar slut, av det enkla skälet att det inte finns något batteri att ta slut. Det är också en del av förklaringen till att spårfilmsdosan är det mätverktyg som används i de allra flesta svenska hem vid en långtidsmätning, snarare än mer avancerad elektronisk utrustning.

Varför mätningen behöver pågå under en längre period

Radonhalten i ett hus svänger rejält från dag till dag, beroende på vind och lufttryck utomhus. En mätning under en enda dag, eller till och med en vecka, riskerar därför att visa en siffra som inte alls stämmer med årsmedelvärdet. Det beror på att radon strömmar in olika mycket beroende på tryckskillnaden mellan mark och husgrund, och den skillnaden ändras hela tiden med vädret. Just därför rekommenderas en långtidsmätning med spårfilm under minst två månader, och i regel under mätsäsongen, från den 1 oktober till den 30 april, eftersom husen då är stängda och uppvärmda på ett sätt som liknar hur de används under resten av vinterhalvåret. En villa mäts normalt med två till tre dosor placerade i olika rum, till exempel sovrum och vardagsrum på bottenplan, för att fånga variationer mellan utrymmen. Priset för en sådan mätning ligger ofta mellan 300 och 900 kr, ackrediterad analys inräknad.

Vintertid stängs husen dessutom mer, vilket gör att radon som tränger in underifrån får svårare att vädras ut, medan det på sommaren ofta vädras bort innan det hinner byggas upp i rumsluften. Just den mekanismen är skälet till att mätsäsongen är vald som den är, inte en godtycklig regel. Genom att låta dosan hänga under en så lång period jämnas de dagliga och veckovisa svängningarna ut, och det som blir kvar är ett medelvärde som speglar hur huset faktiskt beter sig under den del av året då radonrisken är som störst. Vill du läsa mer om hela upplägget, från beställning till placering i hemmet, finns en genomgång i guiden om hur man mäter radon i hemmet.

Så skiljer sig spårfilmsdosan från en digital mätare med direktavläsning

En digital radonmätare visar en siffra på en skärm nästan direkt, ofta efter några timmar eller dagar. Det låter bekvämt. Samtidigt fångar den bara upp kortsiktiga svängningar och blir därför känsligare för tillfälliga toppar eller dalar i radonhalten, till exempel en kall natt med mycket stillastående luft inomhus. Spårfilmsdosan gör tvärtom. Den samlar in information passivt under hela mätperioden, utan ström och utan skärm att läsa av, och ger därför ett medelvärde som är betydligt mer representativt över tid. Med andra ord handlar det om två olika verktyg för två olika syften, inte om att det ena alltid är bättre än det andra.

Tänk dig två hus med identisk radonhalt i årsmedeltal. I det ena visar en digital mätare en hög siffra en enda kylig kväll, eftersom ventilationen var avstängd just då. I det andra hänger en spårfilmsdosa i två månader och fångar både kalla och varma dagar, blåsiga och stilla. Det andra huset får ett resultat som går att lita på, medan det första kan skrämma i onödan eller ge falsk trygghet om mätningen råkade ske en ovanligt lugn dag. En digital mätare passar bra som en snabb fingervisning, till exempel när tiden är kort inför ett köp eller när man vill följa trender löpande i vardagen. Spårfilmsdosan är däremot det som krävs för ett resultat som går att jämföra med gränsvärden och använda som underlag vid en eventuell sanering. En korttidsmätning, eller ett paket där en tekniker även hjälper till att tolka resultatet, kostar i regel mellan 1 000 och 3 200 kr. Den ersätter dock inte en långtidsmätning under mätsäsong om syftet är ett köp eller en försäljning av bostaden.

Vad som händer med dosan efter att mätperioden är slut

När mätperioden är över ska dosorna plockas ner, i regel efter minst två månader, och skickas tillbaka i det förfrankerade kuvert som följde med i paketet. Datumet för när varje dosa hängdes upp och togs ner spelar stor roll, eftersom laboratoriet behöver exakt mätperiod för att räkna om antalet spår till en korrekt radonhalt. Förresten är det här ett moment många missar, att glömma anteckna exakta datum, vilket kan försena hela analysen. Väl framme på laboratoriet öppnas dosan, och plastbiten med spårfilmen tas ut för etsning och räkning under mikroskop. Hela processen tar vanligen några veckor, beroende på hur mycket laboratoriet har att göra under säsongen.

Resultatet skickas sedan till den adress du angett vid beställningen, oftast som en rapport med radonhalten i becquerel per kubikmeter luft, uppdelat per dosa och rum om du använt flera. Ligger värdet under gränsvärdet är det mesta bra. Ligger det över, handlar nästa steg ofta om att utreda varifrån radonet kommer, till exempel från marken under huset eller från byggmaterialet. Skulle en dosa tappas bort eller gå förlorad under mätperioden påverkar det oftast inte de övriga, eftersom varje dosa analyseras separat och resultatet baseras på de dosor som faktiskt kommer in till laboratoriet. Det är en av anledningarna till att man ofta rekommenderas hänga upp mer än en dosa per bostad, helt enkelt för att inte stå utan mätvärde om något går fel med en av dem.

Varför ackrediterad analys är viktig för ett tillförlitligt resultat

Ett tillförlitligt resultat bygger på att laboratoriet som analyserar spårfilmen är ackrediterat för just den här typen av mätning. En spårfilmsdosa registrerar radongasens sönderfall över tid, men det är själva analysen, etsningen och räkningen av spår under mikroskop, som avgör hur korrekt det slutgiltiga värdet blir. Ett ackrediterat laboratorium följer standardiserade metoder och kontrolleras regelbundet, vilket gör att resultatet går att lita på och jämföra mot gränsvärden på ett rättssäkert sätt. Därför är det inte likgiltigt vilket labb som används, även om skillnaden sällan syns förrän resultatet ska ligga till grund för ett beslut om sanering eller en bedömning vid en bostadsaffär.

Strålsäkerhetsmyndigheten och Folkhälsomyndigheten pekar båda på vikten av kvalitetssäkrad mätning och analys, eftersom radon är en av de vanligaste orsakerna till lungcancer efter rökning. Ett konkret tecken på att ett laboratorium är ackrediterat är att det kan visa upp ett aktuellt ackrediteringsintyg, och att resultatrapporten hänvisar till vilken standard analysen följer. Är du osäker på om det företag du beställt dosor från skickar dem vidare till ett ackrediterat labb, går det bra att fråga direkt, eftersom det är en rimlig fråga att ställa innan man betalar för en mätning. Mer allmän information om radonmätning finns samlad på sidan om radonmätning.

Vanliga misstag att undvika

Ett vanligt misstag är att placera dosan för nära ett fönster eller ett ventilationsdon, vilket gör att den fångar upp drag istället för den genomsnittliga radonhalten i rummet. Att mäta under sommaren är ett annat, eftersom husen då vädras mer och värms upp naturligt, vilket ger ett resultat som sällan speglar vinterhalvårets verkliga nivåer. Dessutom glömmer en del att mätperioden behöver pågå tillräckligt länge, eftersom en kortare tid än två månader ger ett osäkrare resultat, även om dosan i sig fungerar precis som den ska.

Det vanligaste felet av alla är nog att flytta på dosan under mätperioden, till exempel i samband med storstädning. Även små förflyttningar kan påverka hur mycket luft som når filmen. Många glömmer också att skicka in dosorna i tid efter att de tagits ner, eftersom filmen fortsätter att påverkas av omgivningen ju längre den ligger oanvänd efteråt. Ett ytterligare misstag är att hänga dosan i ett sällan använt rum, eftersom resultatet då inte speglar radonhalten där man faktiskt vistas mest. Dosor bör i stället placeras i rum där man sover eller sitter under stora delar av dygnet, för att ge en rättvis bild av den radonhalt kroppen faktiskt utsätts för. Håll dig därför till instruktionerna som följer med paketet, och anteckna datum för upphängning och nedtagning direkt.

Källor

• Strålsäkerhetsmyndigheten
• Folkhälsomyndigheten