Radonmätning för bostadsrättsföreningar

Hur planerar en bostadsrättsförening en radonmätning som omfattar hela fastigheten? Frågan dyker ofta upp när en ny styrelse tillträder och upptäcker att ingen mätning gjorts på länge, eller när en medlem undrar varför grannens lägenhet aldrig testats. Det spelar roll nu därför att gamla mätvärden, eller inga värden alls, gör det svårt att veta om boende i huset andas in radon utan att någon vet om det. Svaret i korthet: styrelsen beslutar om en mätning för hela fastigheten, informerar medlemmarna i god tid, samordnar dosor och tillträde lägenhet för lägenhet, och hanterar resultatet systematiskt efteråt, med extra uppföljning för de lägenheter som sticker ut.

Så beslutar styrelsen om att genomföra en mätning för hela fastigheten

Grejen är att en radonmätning för en hel fastighet i regel inte kräver stämmobeslut. Styrelsen har befogenhet att besluta om löpande förvaltningsåtgärder, och en mätning av inomhusluften räknas normalt dit. Det är ändå vanligt, och ofta klokt, att informera på stämman innan mätningen påbörjas, särskilt om föreningen aldrig mätt tidigare eller om det gått lång tid sedan senaste mätningen.

Beslutet bör landa tidigt på hösten. Mätsäsongen för en tillförlitlig långtidsmätning löper i regel från 1 oktober till 30 april, och mätningen bör pågå i minst två månader för att fånga variationer i väder och ventilation. Planerar styrelsen för sent, missar föreningen hela säsongen och får vänta ett år till. Därför är september och tidig oktober rätt tid att fatta beslutet, beställa dosor och informera medlemmarna.

Innan beslutet tas bör styrelsen också ta ställning till omfattning: mäts samtliga lägenheter, eller ett representativt urval per trapphus och våningsplan? Strålsäkerhetsmyndigheten pekar på mätning i ett urval lägenheter som speglar olika våningsplan och väderstreck, inte nödvändigtvis varenda enhet i större fastigheter. Skyldigheten att mäta över huvud taget skiljer sig dessutom mellan äldre och nyare byggnader, vilket är värt att klargöra innan beslutet formuleras. Dokumentera slutligen beslutet i styrelseprotokollet, med datum för mätperiodens start och vem som ansvarar för samordningen, så att nästa styrelse har något att utgå från även om ingen nuvarande ledamot sitter kvar om några år.

Kommunikation till medlemmarna om varför och hur mätningen görs

Medlemmarna behöver framför allt veta varför mätningen görs och vad som händer med resultatet. Ett kort informationsbrev, gärna kompletterat med en lapp i trapphuset, räcker långt. Radon syns inte. Det luktar inte heller. Det enda sättet att veta nivån i en bostad är att mäta, och det är det budskapet kommunikationen bör bära fram.

Var tydlig med att mätningen inte är en kontroll av den enskilda medlemmen, utan en del av föreningens underhåll av fastigheten, på samma sätt som en OVK-besiktning. Annars uppstår lätt en känsla av utpekande hos den som råkar bo i lägenheten med högst värde, trots att orsaken oftast ligger i byggnadens grund eller ventilation snarare än i hur medlemmen sköter sin bostad.

Ange också en tydlig tidsplan i kommunikationen: när dosorna sätts ut, hur länge de ska ligga kvar, och ungefär när resultatet väntas. Be medlemmarna att inte flytta eller stänga in dosorna, och förklara kort varför, annars riskerar mätvärdet att bli missvisande och hela mätperioden måste göras om. Välj de kanaler som faktiskt fungerar i just din förening, till exempel en app för boendeinformation eller en fysisk anslagstavla i entrén. Många föreningar når längst med en kombination av digitalt och fysiskt, eftersom inte alla medlemmar läser samma kanal.

Praktisk samordning av dosor och tillträde till lägenheterna

Själva logistiken är ofta det som tar mest tid i praktiken. Föreningen behöver bestämma om en firma sköter utsättning och insamling, eller om styrelsen delar ut dosorna själv med skriftliga instruktioner. Ett ackrediterat labb står i regel för analysen oavsett vilket, men själva hanteringen i huset kan läggas upp på flera sätt.

Tillträde är den vanligaste bromsklossen. Några medlemmar svarar inte på första utskicket, andra är bortresta under hela mätperioden. Sätt därför en rimlig deadline för att sätta ut dosan, och ha en backup-plan för de lägenheter som inte nås i tid, till exempel en kompletterande mätperiod senare under säsongen. Det är bättre att mäta några lägenheter några veckor senare än att hela fastighetens resultat dröjer på grund av ett fåtal sena svar.

Märk varje dosa tydligt med lägenhetsnummer redan innan den delas ut, så minskar risken för sammanblandning när dosorna samlas in igen efter några veckor. Dokumentera dessutom vilken dosa som hör till vilken lägenhet, helst i ett enkelt kalkylblad med lägenhetsnummer, dosnummer och utsättningsdatum. Det låter självklart, men i en fastighet med femtio eller hundra lägenheter blir det fort rörigt utan ett register, och resultaten måste kunna kopplas rätt när de kommer tillbaka från labbet.

Hantering av resultat, inklusive lägenheter med förhöjda värden

När resultaten kommer, sammanställ dem för hela fastigheten innan något skickas ut till enskilda medlemmar. Ett genomsnitt och en spridning över huset ger styrelsen en bättre bild av om problemet är generellt, till exempel kopplat till grunden eller ventilationssystemet, eller om det handlar om enstaka avvikande lägenheter.

Ligger en eller flera lägenheter klart över de nivåer som Folkhälsomyndigheten och Strålsäkerhetsmyndigheten pekar ut som riktvärden, behöver föreningen gå vidare med en riktad utredning i just de bostäderna. Det kan handla om otätheter mot marken eller ett ventilationssystem som inte fungerar som det ska, ofta i kombination. Däremot är det sällan rimligt att dra generella slutsatser om hela huset utifrån ett par höga enskilda mätvärden, eftersom radonhalten kan variera stort mellan lägenheter i samma trappuppgång beroende på läge och grundkonstruktion.

Informera samtliga medlemmar om det samlade resultatet, även de som inte själva hade en förhöjd nivå. Berörda medlemmar bör dessutom få besked enskilt, med en kort förklaring av vad nästa steg innebär för just deras lägenhet. Undvik att sätta upp en lista med namn eller lägenhetsnummer på allmän plats, av hänsyn till den enskilde. En åtgärd behöver sällan ske över natten, men bör ändå planeras in inom en rimlig tidshorisont snarare än skjutas obestämt framåt.

Att lägga in återkommande mätning i föreningens underhållsplan

En enstaka mätning ger en bild av läget just det året, inte en garanti för framtiden. Ventilationssystem åldras, byggnader sätter sig, och renoveringar kan förändra hur luft rör sig i huset. Därför är det värt att föra in radonmätning som en återkommande post i underhållsplanen, snarare än något som görs en gång och sedan glöms bort i tio år.

Ett vanligt intervall är att mäta på nytt efter större ombyggnader som påverkar grund, källare eller ventilation, och annars med några års mellanrum som en rutinkontroll. Kostnaden för att mäta ett helt flerbostadshus varierar med antal lägenheter och vald mätmetod, vilket är bra att ha med sig redan när underhållsplanen och budgeten för kommande år sätts. Kostnaden för återkommande mätningar är normalt liten i förhållande till föreningens övriga underhållskostnader, men den försvinner lätt ur budgeten om den inte står med som en egen post.

Lägg gärna in ansvaret hos en namngiven roll i styrelsen, till exempel den som redan bevakar OVK och annan teknisk besiktning, så att mätningen inte faller mellan stolarna när styrelsen byts ut. Många föreningar tappar annars bort historiken just vid styrelseskiften, och nästa styrelse börjar om från noll utan att veta vad som redan är gjort.

Nästa steg för dig i den här situationen

Sitter du i en styrelse som aldrig mätt, eller där det gått många år sedan senaste mätningen, är nästa steg att sätta ett datum för beslutet före mätsäsongens start 1 oktober. Bestäm omfattning, informera medlemmarna tidigt, och se till att ansvaret för samordningen ligger hos en tydlig person eller en anlitad radonmätning-tjänst. Har föreningen redan mätt tidigare, är nästa steg snarare att kontrollera när det gjordes och om resultatet pekar på ett behov av uppföljning eller åtgärd i specifika lägenheter.

Källor

• Strålsäkerhetsmyndigheten
• Folkhälsomyndigheten